En erfaren präst föreläste för nyvigda präster och konstaterade:
"Människor älskar dig inte för att du är perfekt. De älskar dig när de inser att du är en människa."
Och nog ligger det något i det, det gäller inte bara för präster utan för människor i allmänhet. Om du försöker upprätthålla en perfekt, ofelbar fasad kommer din omgivning i bästa fall beundra dig. De beundrar dig för din förmåga att aldrig göra något feltramp, aldrig säga något ogenomtänkt, aldrig visa några svagheter. Men älskar de dig? Vi får hoppas det. Fast det är ganska svårt att älska någon som står upphöjd på en vacker, hög piedestal. De låter dig kanske helst stå kvar där i din grandiosa ensamhet.
Först den dagen som du visar din egen sårbarhet, din egen mänsklighet, att också du är en människa av kött och blod, känslor och behov - då kan människor älska dig. Att falla ner från piedestalen kan göra ont, men det är först när du ligger hjälplös på marken som din omgivning förstår: du är en människa, inte en perfekt Gud. Med samma behov av omvårdnad och närhet som alla andra. Då blir det så mycket enklare att älska dig. Då kanske du till och med kan börja älska dig själv. Trots brister och tillkortakommanden. Trots allt - du är bara en människa, precis som vilken annan människa som helst.
Kanske är det därför Gud blev människa. Folk gjorde henne till en vacker guldstaty, och hon valde att födas som ett hjälplöst barn på golvet i ett stall. Jag menar - det är så mycket enklare att älska en människa, än en perfekt Gud. Tycker jag i alla fall.
Att försöka älska en perfekt gud är liksom too much - vad är min ynkliga kärlek värd för någon så stor? Och ändå är det allt Gud vill, eller hur? Kärlek!
SvaraRaderaJag gillar skarpt att du skriver "hon".
'ME' - Jag tror att din kärlek är värd ofantligt mycket, för såväl dig själv som för Gud. Det är väl kanske det enda som är värt något?
SvaraRaderaJag har alltid sett Gud som en kvinna, även om jag tror att Gud är könslös. Men när jag blundar och föreställer mig Gud ser jag inte Gud som en han, utan som en hon. Så kan det vara.
Du ser lite ut som "Tänkaren" av Rodin på bilden...
SvaraRaderaOm Gud finns...??? Min allra bästa förmåga att tänka på frågan ger mig så många svar och bilder så jag tar alla ihopa i min famn och säger .Nu får det vara lungt Eva.. Så försvinner frågan och skrivna ord i ett kosmiskt ljus som ej går att pränta ner på något känt språk ,Lika svårt som att fånga vind .frågetecken rätas ut när tiden vill det
SvaraRaderaDet ligger verkligen något i vad du säger Eva: Vad Gud är och OM Gud är, övergår vårt förstånd och vårt språk. Gud är så mycket större, djupare än både vårt förstånd och vårt språk. Det är det som är så svårt... och så fantastiskt.
SvaraRadera