
Ibland tror jag att du och jag är fast i en myt. En myt om hur man som lyckad människa förväntas genomföra en lyckad helg värd att skryta för andra lyckade vänner om. En myt som oftast utspelas en fredag- eller lördagnatt.
Hur kan det vara så att så många människor väljer att spendera sin lediga helg med att stå i kö för att få komma in på ett "hett" ställe och trängas med okända och oftast överförfriskade människor, i en svettig lokal med dålig luft? - Och dessutom betala pengar för att göra det! Den enda vettiga anledning jag kan se är att människan är ett flockdjur som dras till andra människor. Handen på hjärtat: om Stureplans klubbar ekade tomma på fredagkvällen skulle väl inte heller du gå dit för att betala 180 kr i inträde för att få stå och se het ut i en öde bar? Så bra är väl inte musiken där. Eller?
Det är helt ok om du är en av alla dessa människor som betalar för att få trängas med okända människor i fredagsnatten, ungefär som människor trängs i en tubbelbanevagn under rusningstid en vardag. Jag har själv gjort det och kommer med all sannolikhet att göra det igen - människan är väl ett flockdjur?
Jag skriver inte det här för att döma någon. Mer för att försöka nyansera bilden av att en lyckad helg, eller ett lyckligt liv för den delen, inte behöver bestå av att supa sig redlös på stadens krogar tillsammans med kända och mindre kända människor som kommunicerar med dig genom att skrika i ditt öra eftersom musikvolymen är tinnitushög. Och att du sedan förväntas älska det - eftersom det är här du spenderar dina pengar och din lediga tid. Det är det här du sliter för, måndag till fredag. Det är när du armbågar dig fram i baren som du lever det ljuva livet. Då fullbordas den lyckade helgen som anstår en lyckad människa. Du måste älska det, alla andra gör det ju! Eller?
Jag skulle säga att det är en myt.
Intressant val av foto....
SvaraRaderaJag håller ju inte riktigt med dig, men det vet du ju redan, eller jo jag gör det när det kommer till vissa ställen, men det brukar bli lite andra ställen för mig, typ kåken, obaren vassa eggen.
Men fin blogg du har
Rock on