Predikan 1 sön efter fastan
Vi befinner
oss i fastan som kan innebära, om man vill, att man avstår från något i ens
liv: kött, cigaretter, alkohol, sociala medier eller något annat du känner
skulle passa dig bra att ta en paus ifrån. Om vi fastar innebär det att vi
blottar oss för frestelsen att ”trilla dit”, att röka en cigarett eller kolla Facebook
fast vi ju egentligen skulle avstå från det. Jag själv, som avstår från kött,
blev frestad igår när en rykande varm cheeseburgare serverades framför mina
ögon.
I dagens
bibeltext berättar Jesus att han måste bege sig till Jerusalem där han ska
”lida mycket” och bli dödad och uppväckt. Petrus, den lärjunge som kallas
klippan, vill ju förstås att detta inte ska hända hans mästare. Petrus faller
därför för frestelsen att vilja gå före Jesus, istället för att följa i hans
spår. Det är ju mänskligt, en empatisk instinkt. Säg den förälder som inte, med
tanke om sitt barns bästa, försöker påverka hur barnet ska leva sitt liv. Men
en dag går det inte längre, en dag har barnet vuxit upp och vill gå sin egen
väg och säger: Lägg dig inte i, eller som Jesus säger till Petrus: Håll dig på
din plats.
Det sägs att
den största synden, är högmod. Att göra sig själv till Gud, till den som vet
bäst, som med allas bästa för ögonen försöker påverka sin omgivning. En präst
skrev att det är frestelsens väg. Samme präst skrev att motsatsen till detta är
kärlekens väg: att inse att livet inte går att styra, att våga släppa taget. Att
erkänna vår mänsklighet. Vi är inte perfekta, vi är inte Gud, vi faller för
frestelser till höger och vänster. Det kanske är fastans viktigaste lärdom, att
även om vi trillar dit, kollar Facebook eller äter en cheeseburgare, så är vi
lika älskade av Gud ändå.