Det har blossat upp en het diskussion inom Svenska kyrkan.
Det började med att biskopen i Visby, Lennart Koskinen, skrev en debattartikel utifrån Svenska kyrkans situation med allt färre medlemmar och sämre ekonomi.
Och nog är det väl klokt att då och då ställa sig frågan:
Vilken typ av kyrka vill vi vara? Och för vem?
Är vi en kyrka bara för våra medlemmar, för de som betalar kyrkoavgift? Är vi en kyrka bara för de döpta, för de kristna, för de troende? För de som regelbundet går i gudstjänst?
Eller är vi en kyrka för alla de som söker sig till oss, oberoende av vad dessa människor tror eller inte tror, tillhör eller inte tillhör?
I söndagens bibeltext botar Jesus en sjuk på sabbaten och omgivningen blir förbannad på Jesus för att han bryter alla konventioner för vad man förväntas göra och säga.
Det finns överlag något väldigt befriande i Jesu handlingsmönster. Jesus ställer inga krav på tillhörighet, inga frågor om hur ofta du firar gudstjänst.
Jesus möter människan där hon befinner sig och med de behov hon bär på.
Är det kanske så kyrkan bör agera?
.
Jag tror att de allt knappare medlen för SvK kommer att tvinga oss att välja och att prioritera. Vad är viktigast för oss som kyrka?
SvaraRaderaVåra byggnader? Vår administration?
Eller är det mötet med människor baserat på den kristna trons kärna av kärlek, nåd, hopp och tro?
Jag tror på det sistnämnda. Det kräver att vi bryter oss loss från våra gamla invanda tankemönster och strukturer. SvK måste ha sin Getsemane-stund. Change is painful...
Visst måste vi vara en kyrka för alla, är det inte det evangelisation handlar om? Men rent krasst handlar det om ekonomi också - vad har vi råd med? Om folk går ur kyrkan för att slippa betala, men ändå vill ta del av allt det kyrkan ger - var hittar vi rimligheten i det då? Och rimligt eller ej, det är en verklighet vi måste hantera. Mängden pengar är begränsad, och även om den är rätt stor nu så krymper den illa kvickt. Vad gör vi åt det? Vad KAN vi göra åt det?
SvaraRaderaSvK:s kris är nog om man från centralt håll väljer att tycka att det är OK att kyrkan anställer imamer. Dvs att SvK överger sin kristna grund och blir en allmänreligiös organisation där evangelium inte längre är prioritet.
SvaraRadera