Jag träffade en gymnasieklass för att samtala om kristendom.
Vi hade ett fantastiskt fint samtal där vi kom fram till att vi tänker lika om det mesta.
Det var egentligen bara en fråga som hettade till:
Tanken på att alla människor får komma till himlen när de dör.
Och kanske kan det uppfattas orättvist att alla människor, oavsett livsgärning, skulle få en plats hos Gud i himlen. Och visst kan man, om man vill förminska Guds kärlek och nåd och framhäva sin egen självrättfärdighet, tolka vissa bibelställen som att Guds himmel är ytterst exklusiv.
Men om du och jag ska förlita oss till våra egna gärningar, och inte Guds nåd, då kommer det bli tufft att komma in i himmelriket. Även om du så själv tycker att du är ett helgon. För att använda Jesu ord på lärjungarnas fråga om vem som kan bli räddad till himmelriket:
"För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."
Återstår att lita på sola gratia - nåden allena.
.
Jag brukar tänka så här...
SvaraRaderaJag är hamnat i ett dike vid sidan av vägen. Jag vet att Gud hjälper mig upp på vägen igen. Men om jag börjar hojta på Gud direkt utan att göra ens det minsta lilla för att ta mig upp så är det inte säkert att något händer. Men om jag försöker och inte lyckas själv så vet jag utaom all tvekan att Gud räcker ut sin hand och drar upp mig. Eller åtminstone ger mig en liten knuff så att jag får fotfäste och kan ta mig upp resten på egen hand.
Det är OK att hamna i diket ibland. Gud överger mig inte för det. Men precis som en bra förälder så låter han mig prova på egen hand först. Men han finns alltid där och hjälper till när jag inte fixar det.
Det är självklart att vi alla delar samma gränslösa rike såsom himlen. Även om man kan ha fiender så faller ett lugn att alla är gränslöst älskade inför Gud.
SvaraRaderaIntressant att du nämde "sola gratia"!
/J.I/K