När fasaden rämnar - var finns nåden?

Det fanns en reklam på tv för en rakhyvel. Nu har jag inte sett den på ett tag.

I reklamen figurerar tre manliga idrottssjärnor med tidigare mycket gott professionellt rykte: en tennisstjärna, en golfstjärna samt en fotbollsstjärna. Idrottens Tre vise män.

Tennisstjärnan har fortfarande ett rykte om sig att vara helylle, värre är det för de två andra.

Fotbollsstjärnan gjorde högst avsiktligt och uppenbart mål med handen i en avgörande VM-kvalmatch. Hans status som sportslig idrottsstjärna är minst sagt diskutabel.

Ännu mycket värre är det för golfstjärnan som visade sig leva ett utsvävat privatliv. En äktenskapsbrytare för att använda bibliskt språkbruk. Journalister har avslöjat hans digra otrohetsaffärer och tidningar världen över skvallrar nu om golfstjärnans tillika familjefaderns fall.

Ok, låt mig få detta sagt: Jag skrivet inte detta för att försvara stjärnornas beteende.

Jag vill bara försöka visa på någon form av nåd, när mediadrevet går loss med sitt tunga, skoningsösa dömande.

Som kristen är jag väl knappast förvånad att det innanför den professionella fasaden, gömmer sig en människa med mänskliga brister. Det gör det hos alla människor, stjärnor eller inte:

Hur fantastisk en människa verkar vara, bär hon också på brister: du kanske har hört talas om arvsynden?

Så, jag tänker inte kasta fler stenar på redan söndertrasade människor.

Mitt uppdrag som kristen och präst är inte att döma folk, det är att förmedla den nåd som säger:

Ok, det blev fel. Men du är älskad, du är Guds egen ögonsten. Res på dig. Var stolt över dig själv, vad du än ställt till med. Inga feltramp kan skilja dig från Guds kärlek.

Med Jesus egna ord till äktenskapsbryterskan som skulle stenas:

Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.


.