Den synnerligen liberale påven, Johannes Paulus I, lyckades som få andra påvar vinna folkets hjärtan med sitt direkta tilltal och sina enkla, kärnfulla liknelser.
Innan sin död, som inträffade 33 dagar efter att han blivit vald till påve, vägrade han vid en allmän audiens att hålla sig till det färdigskrivna tal som Vatikanens elit hade komponerat. Istället gav han denna liknelse:
En man gick en gång till en bilhandlare för att köpa en ny bil. Försäljaren gav honom några goda råd:
Det här är en utmärkt bil, men var noga med att sköta den rätt. Bästa bensin i tanken, bästa oljan i motorn.
Kunden svarade:
Nej, jag tål inte lukten av bensin eller olja. Jag ska hälla champagne i tanken, det tycker jag om, och jag ska olja den med sylt.
Försäljaren ryckte på axlarna:
Gör vad ni vill, men kom inte och klaga om ni slutar i diket med er bil.
Herren Gud gjorde något likande med oss: han gav oss denna kropp, med intelligens, själ och god vilja. Han sa, det här är en bra maskin men sköt den väl.
Jag gillar liknelsen, även om jag visst tror att vi får komma till Gud och klaga när vi hamnar i diket. För där hamnar vi alla någon gång, eller flera gånger. Och då får vi både beklaga oss och be om hjälp.
För det är väl i diket som vi behöver Gud som bäst?
.
Om man har den synen på satt sköta en bil ska man nog täckna en Väghjälpsförsäkring hos Motormännen. Det kostar några kronor i månaden, men när man får problem så får man snabb och kunnig hjälp.
SvaraRaderaKanske... skickade Gud med oss en gratis Väghjälpsförsäkring? Jag tror faktiskt det. Så när vi blir stående med motorstopp eller hamnar i diket - oavsett orsak - så kan vi alltid slå Gud en signal. Han ställer upp!
PA - det tror jag också! / Olle
SvaraRadera