onsdag 17 februari 2016

Att hålla sig till att vara människa


Predikan 1 sön efter fastan
Vi befinner oss i fastan som kan innebära, om man vill, att man avstår från något i ens liv: kött, cigaretter, alkohol, sociala medier eller något annat du känner skulle passa dig bra att ta en paus ifrån. Om vi fastar innebär det att vi blottar oss för frestelsen att ”trilla dit”, att röka en cigarett eller kolla Facebook fast vi ju egentligen skulle avstå från det. Jag själv, som avstår från kött, blev frestad igår när en rykande varm cheeseburgare serverades framför mina ögon.

 

I dagens bibeltext berättar Jesus att han måste bege sig till Jerusalem där han ska ”lida mycket” och bli dödad och uppväckt. Petrus, den lärjunge som kallas klippan, vill ju förstås att detta inte ska hända hans mästare. Petrus faller därför för frestelsen att vilja gå före Jesus, istället för att följa i hans spår. Det är ju mänskligt, en empatisk instinkt. Säg den förälder som inte, med tanke om sitt barns bästa, försöker påverka hur barnet ska leva sitt liv. Men en dag går det inte längre, en dag har barnet vuxit upp och vill gå sin egen väg och säger: Lägg dig inte i, eller som Jesus säger till Petrus: Håll dig på din plats.

 

Det sägs att den största synden, är högmod. Att göra sig själv till Gud, till den som vet bäst, som med allas bästa för ögonen försöker påverka sin omgivning. En präst skrev att det är frestelsens väg. Samme präst skrev att motsatsen till detta är kärlekens väg: att inse att livet inte går att styra, att våga släppa taget. Att erkänna vår mänsklighet. Vi är inte perfekta, vi är inte Gud, vi faller för frestelser till höger och vänster. Det kanske är fastans viktigaste lärdom, att även om vi trillar dit, kollar Facebook eller äter en cheeseburgare, så är vi lika älskade av Gud ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar