Predikan 9/2 2014 - 5e Trettondedagen

De sista ska bli först. Vi har startat ett korpenlag i innebandy här i församlingen, där bl.a. ungdomsledare, organister och präster spelar. Vi kallar oss Jesu Lärjungar och har hittills förlorat i princip varje match och ligger sist i tabellen, så det här bibelordet betyder mycket för oss. 

Jag vet inte hur många av oss som är beredda att sälja allt vi äger, att bli fattiga. Jag är det inte. Jag vill ju så gärna bo i min lägenhet med högt i tak, jag vill svassa runt i mina vackra kavajer, jag vill hänga på trendiga caféer o sippa på en kaffelatte. Kanske är du likadan? Kanske sitter vi i samma båt? 

 Ingen annan evangelist blir så konkret som just evangelisten Lucas. Där t.ex. evangelisten Matteus säger saliga de som är fattiga i anden, alltså de som är andligen, själsligen fattiga, säger Lucas kort och gott: Saliga de fattiga. Och Lucas talar idag om den trånga porten och återigen är det en väldigt konkret bild: Det berättas att i Jerusalem fanns på Jesu tid två huvudportar. En stor och bred stadsport, och en mycket, mycket mindre port på motsatt sida staden, en slags köksingång för alla de som inte fick eller ville visa sig på paradgatan. Och lagom till påsk tågar Pontius Pilatus in med sina stridsvagnar genom den mäktiga paradporten, och på flaggorna syns bilder på Kejsaren som betraktades som en Gud i Romarriket, som till och med kallades världens ljus och frälsare. Och det blir alltså en bild av Gud som tågar in med vapenmakt, som sprider skräck o undergivenhet omkring sig, med hot och våld. Och samtidigt på andra sidan staden lunkar en laståsna fram genom den trånga porten, på ryggen sitter en enkel människa utan vapen, utan armé, vars mest citerade ord är det rakt motsatta mot Kejsaren: Var inte rädd. Det är två bilder av Gud som tågar in i Jerusalem och kanske också i ditt och mitt liv. Vilken Gudsbild väljer du att tro på? Den Gud som straffar dig för minsta feltramp eller den Gud som säger: inte heller jag dömer dig. 

Vi möter många bilder av Jesus i Bibeln, det finns en som vi kan kalla Nallebjörns-Jesus. Den här Jesus som vi får krama om när livet stormar: du är älskad, var inte rädd, jag är med dig. Det är den Jesus som ofta framträder i det personliga mötet. När Jesus möter en människa på individnivå. Så finns det ju också en annan bild av Jesus, som framkommer i dagens text. Det är en Jesus som slåss mot orättvisor, mot alla de grupperingar som skor sig på andra. Hos Lucas blir det återigen väldigt konkret: Fariséerna, de rika, männen med makt och pengar. Jesus blir aldrig någon som hyllar maktens män på vip-platserna under OS-invigningen, snarare någon som i det här fallet lyfter fram alla de människor o familjer som har fått sina liv förstörda för att bygga OS-byn i Sotji. De som ingen ser, som ingen hör, de lyfter Jesus fram, de ska stå överst på prispallen. Kanske är det ingen slump att Lucas ofta är en förebild för kyrkligt engagerade människor som jobbar med fattiga, med utsatta och utstötta. Saliga de fattiga, de tillhör himmelriket. 

Det är ju inte pengarna i sig som är problemet. Det är ju bara papper eller siffror på ett konto. Problemet är kanske när du och jag börjar älska våra prylar mer än själen. När vårt ego får ta större plats än kärleken till medmänniskan. När, för att använda Bibelns ord, Mammon blir viktigare än Gud. Lyckoforskningen har visat att det är helt andra saker än ett överflöd av prylar som leder till verklig lycka. Två faktorer lyfter man fram: tacksamhet, som har att göra med att glädjas över det lilla, och att få göra gott för andra. Kanske visste Jesus detta. Det är genom att sluta göda mitt ego med prylar för att imponera på min omvärld, det är när jag börjar vara tacksam för allt det vackra i mitt liv som inte går att köpa för pengar, och när jag får hjälpa en medmänniska, som jag blir lycklig på riktigt. 

 Som präst är det min starka tro att ingenting kan skilja dig och mig från Guds kärlek. Inte ens vårt uppblåsta ego. Du och jag är gränslöst älskade av den kraft som en gång skapade oss. Det är också min starka tro att vi aldrig kommer hitta den sanna lyckan, Guds frid, genom att köpa en ny bil eller renovera köket. Friden finns inom oss, bakom alla lager av vackra kläder, pråliga fasader och bittert självförakt. Och för dig som känner att du inte duger till, att Guds kärlek omöjligt kan gälla dig, att din plånbok är alldeles för tjock för att komma igenom den trånga porten, har Jesus ett glädjande budskap: Var inte rädd - de sista ska bli först. Du som kanske minst av allt tror på det: Också du är Guds älskade barn.